FilosoFunderingar

Några artiklar

Hjärnan, Jung och pedagogiken

Konsten att lära sig något nytt

Inlärning på det individuella planet

Inlärning och systemteori
Assimilation
Ackommodation  
Provokativ inlärning

Inlärningsprocessen

Egna reflexioner:

En process måste vara medvetet styrd av någon/något?

Det finns inte något som kan organisera sig själv utan att det blir kaos?

Varför diskutera en verklighet som ändå inte finns?

Reaktioner mot tanken att vi bara är en maskin.

Nuvarande frågeställningar

Fungerande grupper

Jungs typologi

Egna funderingar

Litteraturförteckning

Konsten att lära sig något nytt
Den nya hjärnforskningen har visat hur svårt det är att tillägna sig ny kunskap. Ornsteins och Jungs teorier om det omedvetnas betydelse och behovet av att lära känna sig själv har en livsviktig betydelse för oss som individer och för mänsklighetens överlevnad.

Det största problemet är att göra kunskapen till en del av sitt eget system som människa och tänkande varelse, att göra medveten okunskap till omedveten kunskap. Orsaken till det är att kulturen har lärt oss att vara kritiska mot det som är nytt. Samhället tycker att det är en fara med ny kunskap och präglas av traditionellt tänkande där individerna i systemet får lära sig att tänka enligt dikotomin där allt är antingen/eller istället för det dialektiska tänkandet där det finns både/och som möjliga ”sanningar”.

Samhället som kollektiv vill helst att de som ingår i systemet ska se verkligheten likadant och följa de lagar och regler som har ställts upp så att jämvikten kan bevaras. De ledande i samhället vill bestämma vilken kunskap vi ska ha och de ställer upp mål, som nya läroplanen t. ex. De vill bestämma vad vi ska läsa men hjälper inte oss hur vi ska kunna lära oss att tänka medvetet och kreativt. Värden och moral är också något som sällan medvetandegörs i skolan (de Bono. E, Jag har rätt du har fel. 1992)

Inlärning på det individuella planet
Men vi vill egentligen inte heller som enskilda individer lära oss något nytt eftersom det är krångligt för hjärnan att skapa nya mönster. Det är det omedvetna som styr oss vilket innebär att vi inte är medvetna om att det gör det. Det gör det svårt ur pedagogisk synvinkel när vi ska tillägna oss ny kunskap. Det som kan hjälpa oss och ge oss ledtrådar till hur vi kan tänka på ett mer kreativt sätt är att undersöka hur hjärnan fungerar, hur den tar emot information och förvandlar den till kunskap. Vi kan då få insikt om att det finns genvägar till att lära sig att förstå den information vi får t.ex. genom lateralt tänkande.

Att bryta väl invanda mönster och regler i tankesystemet är att tänka lateralt. Det finns inget sant, rätt eller fel. Genom att utgå från många ”sanna” utgångspunkter kan varseblivningen öka och genom att ta reda på vad och hur man lärt sig tänka kan sättet att tänka förändras. Detta kan genomföras genom att kliva åt sidan och se på sig själv utifrån. (de Bono. E, Jag har rätt du har fel. 1992).

Inlärning och systemteori
Livet handlar om anpassning, att återupprätta en bristande jämvikt. Enligt systemteorin strävar alla system efter denna anpassning. Vi är som enskilda individer ett system, vi ingår i ett annat system familjen som ytterligare är en del av ett system, samhället. Enligt ett holistiskt synsätt är vi helheten samtidigt som vi är delarna. Vi är med andra ord en del av universum samtidigt som vi är universum.

Enligt Piaget sker strävan efter jämvikt, adaption, i ett system som en dialektisk process. Adaptionen sker på två olika sätt. Som assimilation och ackommodation.

Assimilation
Att assimilera kräver mindre energi och är därför ett lättare sätt att anpassa sig på. Här införlivar man nytt material eller gör om omgivningen för att passa systemet. Vi kan ta exemplet med att äta en morot (omgivningen) och förvandla moroten genom att tugga och smälta den i magsäcken så den passar in och blir en del av vårt system kroppen. Verkligheten kan också "förvandlas" så att den passar genom att i det omedvetna låta den egna uppfattningen om vad som hänt bli en ”sann” verklighet. Assimilationen sker inom ett system och är en naturlig process, nödvändig för överlevnaden.

Ackommodation
Vid ackommodation krävs istället en personlig förändring för att kunna anpassa sig till ett system och det är mycket svårare och mer energikrävande. Det sker alltid av nödvändighet. Barnets nyfikenhet är en ackommodationsprocess, en nödvändighet för att barnet ska kunna skaffa sig de kunskaper och regler som krävs för att fungera i det sociala systemet. Barnet upplever reaktioner vid vissa situationer som uppstår. En inlärning sker när samma situation ger likadana reaktioner och en förstärkning uppstår.

De Bono menar att människans hjärna är ett neuralt nätverk, där en ursprunglig händelse ligger till grund för tolkning av nästa händelse. Hur mönstret har organiserats från första gången informationen hamnade där har betydelse för hur samma information tas emot nästa gång. Så hur vi ackommoderar när vi är barn har en mycket stor betydelse för hur vi kommer att anpassa oss när vi blir vuxna.

Av detta förstår vi att tanken att ingen vill lära sig något nytt har en grund. Människan går den lättaste vägen, den minst energikrävande. Det sker i alla system för att uppnå jämvikt. Systemet strävar efter att fungera, varken mer eller mindre. Innehåller kunskapen inte något som är välbekant så är den svår att ta till sig och kräver ansträngning. När vi fastnat i fel sätt att tänka krävs ackommodation för att förändra ett tankemönster. Den lättaste vägen blir då att vägra lära. Sanningen i att tro sig tycka om att lära sig nya kunskaper är istället att vilja bli bekräftad i det man redan känner till och kan lite om.

Det är viktigt att tänka på det i den pedagogiska processen. Om man ska kunna nå ut och lära andra något nytt bör det ha någon anknytning till något de lärande känner igen sig i för att lockas till att också lära sig det nya.

Provokativ inlärning
Att provoceras att tänka på ett visst sätt kan också vara effektivt. Ett exempel på det under denna kurs var då föreläsaren provocerade oss studenter att utgå från att vi har fel och att han alltid har rätt! Det var en mycket provocerande tanke som ledde till ilska och frustration bland en del av åhörarna. Sådana provokationer leder till att att man blir tvungen att tänka efter, det rör om och det gäller då att få tag i ”dumbommen” (Ornstein. R, Medveten om medvetandet.1996.) som tänkte så och sedan bilda ett nytt mönster i det neurala nätverket. (de Bono. E, Jag har rätt du har fel. 1992)

Föreläsaren hade inte för avsikt att spela rollen som översittare. Istället framhölls vikten av att alltid utgå från att man har fel, detta för att kunna öppna sig och ta emot ny kunskap. Genom att utgå från att ha rätt inleds en argumentering för att bevisa det för sig själv och då stängs alla vägar till möjligheten att lära sig något nytt. Det finns ingenting som är varken rätt eller fel. Allt utgår från vår egen syn på världen och ingen har samma syn på och uppfattning av den. Vi lever all i vårt eget universum.

Inlärningsprocessen
Det som är viktigt i inlärningssituationen är att kunskapen ska ha en betydelse för livet. Är det någon kunskap som saknas i den lärandes system uppstår bristande jämvikt. Störd jämvikt skapar ett behov och driver fram en inre önskan att jämvikten ska bli återställd. Det leder till att den som lyssnar blir ett med objektet som lär ut. Personen blir intresserad, "försvinner", går upp i undervisningssituationen, bara är. Personen blir en del av kunskapen. Inter esse betyder också ”vara emellan”.

Egna reflexioner
Här följer några av mina egna reflexioner som uppstod under föreläsningsserien och några av mina egna invanda tänkesätt som jag försöker ändra:

Så här tänkte jag tidigare
En process måste vara medvetet styrd av någon/något?
Denna tanke tror jag har sin grund i det västerländska tänkandet i betydelsen att allt skapat måste ha en skapare. Jag förstår att det är ett gammalt tankemönster väl inövat eftersom jag tidigare i mitt liv varit djupt troende, men nu lämnat det paradigmet. Ser man till De Bonos upptäckter om hur hjärnan arbetar så är det möjligt att ett system självorganiserar sig. Han tar upp exemplet regn som faller över ett orört landskap. Med tiden bildas bäckar och åar och floder. Regnet har samverkat med landskapet och därigenom har en förändring, ett självorganiserande skett. (de Bono. E, Jag har rätt du har fel. 1992.)

De Bono skriver också att aktiva system ibland kallas ”självorganiserande” därför att de inte är beroende av någon utomstående ”organisatör” utan sköter sig själva. På liknande sätt bildas mönster i hjärnans neurala nätverk under inlärningsprocessen. Informationen som tas emot bildar ”fåror”, där senare även liknande information ”ramlar” ner och en förstärkning uppstår. Informationen har samverkat med hjärnan och därigenom har ett självorganiserande skett.

Förändring:
Tanken har nu börjat göra spår i min hjärnas neurala nätverk, jag börjar tro att det inte finns något behov av att en person leder eller styr över andra. 

Detta påminner mig om en skönlitterär bok som handlade om en amerikansk kvinnas möte med Australiens urbefolkning aboriginerna. Detta folks sätt att organisera sina olika system av grupper i sitt samhällssystem var grundat på en medvetenhet och stolthet över varje persons egna färdigheter och egenskaper. Var och en var accepterad i gruppen för vad han eller hon var bra på. Detta avspeglade sig också ute i samhället när de ”civiliserades”.

En grupp aboriginer skulle driva en bensinmack. De fick fria händer. Allt organiserades av sig själv genom att var och en i gruppen gjorde det han var bra på. Var och en fann sin plats utan någon hierarki. Var och en kände sig lika mycket värd i sina olika uppgifter. (Morgan. M, Budskap från andra sidan. Strömbergs förlag)

En grupp har ett inneboende naturligt sätt att återupprätta bristande jämvikt. Det finns outtalade regler som gruppen lever efter. Om en person inte passar in, leder det till att de andra i gruppen reagerar och strävar efter att uppnå jämvikt i gruppsystemet. 

Den som inte passar in trängs undan till ett annat system och ersätts i gruppen av någon annan vid behov. Det är likadant bland djuren. De som inte vill anpassa sig blir del av något annat system eller en annan flock. De som är sjuka och svaga dör eller blir mat åt andra system och blir en del av naturens system, en del av helheten.

Skillnaden mellan människor och djur är att människan kan skapa en medvetenhet om vilket behov gruppen har och hur hon själv fungerar i gruppen. Hon kan tänka ut förändringar som kan göras, bland annat genom att ta reda på vad som döljer sig i hennes eget omedvetna. Hon kan göra sig själv medveten om varför hon reagerar på vissa sätt och vad hon skulle kunna göra för att fungera bättre som människa i ett system. (C. G Jung. Mitt liv.1992)

Ornstein talar om hjärnan som ett komplext system som består av myriader av medvetanden. Dessa kallar han ”dumbommar”. Dessa medvetanden arbetar var och en på sitt eget håll oberoende av varandra. Det gör att vi inte alltid gör det vi tänkt oss och det beror på att någon av dessa ”dumbommar” tar över och gör det dom vill just då. Det gäller då att kunna stanna upp och titta på sig själv och fundera på varför man gör på olika sätt i olika situationer och kunna lära sig att stoppa de ”dumbommar” som reagerar på ett överdrivet sätt. (Ornstein. R Medveten om medvetandet.1996.)

Så här tänkte jag tidigare
Det finns inte något som kan organisera sig själv utan att det blir kaos?

Jag förstår nu att det inte förhåller sig spå. Om något organiserar sig själv på ett naturligt sätt leder det inte till kaos. Alla system strävar efter att återupprätta bristande jämvikt. Det är människan som skapar kaos. Det beror på att utvecklingen har gått för snabbt och människans egen utveckling av medvetandet inte kan hålla jämna steg med samhällets utveckling. Människan har bland annat förökat sig och blivit en otroligt stor massa. Vi kan inte längre fatta antalet, det är ett för stort begrepp. Vår hjärna är utvecklad efter den tid då vi levde i små samhällsgrupper och klarar inte av att tänka i så stora mängder.

Förändring
Allt som verkar efter naturens lagar strävar mot jämvikt, därför inser jag att ett system kan vara självorganiserande. 

Man kan ta exemplet med en bil, skapad av människor. Ställer man den ute i naturen börjar den snart att rosta och naturen tar snart över och bilen anpassas till naturens system. Växter tränger sig in i vraket, träd slår rot och växer rakt igenom. En liten skogsmus bygger sig ett litet bo i sätet och fåglar börjar lägga ägg i något skrymsle. Efter en tid syns inte bilen längre och landskapet breder ut sig i jämvikt. Det krävs ingen organisatör för detta. Detta sker ändå, och drivs framåt efter "lagen om jämvikt", då allt strävar mot anpassning och att återupprätta jämvikt i systemet.

Vår känsla för den lilla gruppen är inte tillräcklig längre. Vi förstår sorgligt nog inte att den snabba förändringen av världen är något som hotar och berör oss alla. Vi förändrar världen mer på 5 år än vad våra förfäder gjorde på tusen år. Vår hjärna är anpassad efter det stabila samhälle som existerade för 40 000 år sedan och den hinner inte med i den snabba utvecklingen av världen.

Det krävs ett annat medvetande. Vi måste själva bli medvetna om vårt medvetande och lära oss förstå hur vi tänker för att kunna stoppa felaktiga och livshotande beslut. Vi måste inse att vi alla sitter i samma båt och att vi alla har en del i att rädda båten från att sjunka. (Ornstein. R, Medveten om medvetandet.1996.)

Så här tänkte jag tidigare
Varför diskutera en verklighet som ändå inte finns?

Här ställer jag mig på tvären märker jag själv. Jag ville inte lära mig något nytt när jag ställde frågan. Här är det verkligen frågan om att inse vikten av att bli medveten om det omedvetna. Hur ska jag annars kunna förändra mitt tänkesätt.

Förändring
Vi skapar vår egen verklighet. Vår värld är en dröm i medvetandet och vi lever i en dröm som vi själva skapat. Den drömvärld vi har är tillräcklig för oss för att vi ska kunna anpassa oss till den plats vi befinner oss på i världen. Vi har aldrig direkt kontakt med verkligheten. Det är genom våra sinnesorgan som vi skapar världen.

Vår uppfattning av världen beror på vem vi är. Som exempel kan nämnas att det egentligen inte finns någon färg. Det vi skiljer på är frekvenser av olika färger. Vi ser och upplever vad vi behöver. Vårt medvetande skulle inte klara av att ta in all information som strömmar mot oss Därför skapar vi inom oss  den information från verkligheten som vi har användning av. Vi väljer alla att leva i vårt eget universum. (Ornstein. R, Medveten om det medvetna, 1996)

Så här tänkte jag tidigare.
Reaktioner mot tanken att vi bara är en maskin. Varför undrar vi så mycket över vårt ursprung, skapelse eller evolution, om vi nu bara är maskiner?

Förändring
Vi fungerar tyvärr som en maskin nu. Det traditionella tänkandet har skapat spår och mönster i vår hjärna som vi har svårt att förändra. När vi första gången får en viss information så finns det flera olika vägar att välja mellan i det neurala nätverket. Vi väljer en viss väg och har vi valt en väg en gång så strävar medvetandet att välja samma väg nästa gång när samma situation uppstår. Det förstärker den vägen.

Ju äldre vi blir desto mer liknar sättet vi handlar på vid instinkter, eftersom hjärnan reagerar mer och mer automatiskt på inlärda situationer. Det är då en människa kan passiviseras och mer och mer bli lik en maskin. Det krävs en enorm ansträngning för att förändra neuronernas nätverk. Det är svårt att bryta upp och välja nya vägar.

Det som komplicerar det hela är att vi har tre olika hjärnor som arbetar oberoende av varandra. Gamla hjärnan, limbiska systemet och nya hjärnan. När det gäller människans förmåga att likna maskiner är det, det limbiska systemet eller ”däggdjurshjärnan” som tränger sig fram och påverkar tänkandet. Den delen av hjärnans inlärning gör att vi handlar efter instinkt istället för efter tanke.

Det är här som tankar om orsak och verkan, antingen/eller, ett tänkande enligt dikotomin är förhärskande. Det limbiska systemet är omedvetet och läser av och reagerar på signaler som t.ex. höjd, adrenalinhalt vid stress. Det är i det limbiska systemet som Ornsteins ”dumbommar” och Jungs komplex har skapat sina mönster. Det är den här delen i hjärnan som vi måste försöka lära känna så vi kan förändra vårt sätt att tänka och reagera.

Vi måste lära oss att utveckla vårt medvetande nu och försöka få kontakt med vårt omedvetna, "dumbommarna" eller komplexen som Jung kallar dem.

Det ligger en stor fara i att vi fungerar som maskiner eftersom det kan leda till att vi inte reagerar som vi borde i den snabba utveckling av världen som vi befinner oss i. Det räcker inte att vänta på att evolutionen ska skapa ett medvetande som passar för vår snabba utveckling utan vi måste ta saken i egna händer och bli mer medvetna.

En större kontakt med den nya hjärnan gör oss mer medvetna. Det är här som medvetandet och centra för inlärning finns. Nya hjärnan driver oss också till handling. Med hjälp av medvetandet i nya hjärnan kan vi försöka nå kontakt med det omedvetna i det limbiska systemet.

En av orsakerna till att vi som medborgare i samhällssystemet har slutat att ta ansvar är att vi har lärt oss att uppföra oss som maskiner. Vårt omedvetna har genom socialisationsprocessen skapat mönster i tänkandet så att vi tror att vi inte behöver ta ansvar. Ansvaret ligger inte hos oss som individer. Det beror på att det västerländska samhällssystemet har skapat regler och lagar som hjälper oss att slippa att ta ett personligt ansvar. Det ligger till grund för hur det ser ut som det gör i samhället och är en stor fara.

Vi inser inte att hela mänskligheten är beroende av varandra och att alla måste ta sitt personliga ansvar att göra vad man kan för att rädda planeten. Samhället är en helhet som består av delarna, samhällsmedborgare. Vi tror att "samhället" ska hjälpa oss med att rädda jorden, ett samhälle som egentligen är vi, men som har blivit en tankeprodukt som vi tror finns utanför oss. Däri ligger den stora faran. Vi måste inse att samhället är vi och att vi som delar har lika stort ansvar som vi, helheten.

De Bono talar om behovet av en ny altruism. Ser man till djurvärlden är alla djur altruistiska. Inget djur lever ett helt och hållet själviskt liv. Det borde inte människan heller göra utan vi borde inse att vi hör till samma släkte, människan och borde hålla ihop och värna om varandra. ”Vårt folk” nu är hela mänskligheten. (Ornstein. R, Medveten om medvetandet. 1996)

Nuvarande frågeställningar:

Fråga 1.
Varför har vi inte en friskare och yngre kropp vid 90 än vid 30, då vi utvecklat vårt medvetande. Då borde vi ju också ha utvecklat en bättre kropp evolutionärt. Den här frågan funderar jag på fortfarande. Kan det vara så att vi "byter" kropp när den mentala utvecklingen nått en viss förutbestämd nivå. Vi kanske byter till en kropp, av en annan dimension som passar bättre till vår mentala utveckling. Eller är vi både en fysisk och andlig kropp samtidigt? När vi dör från vår fysiska kropp gör vi det då för att vi väljer att uppleva en annan verklighet?

Fråga 2.
Hur klarade sig människan utan att utveckla en större hjärna drygt en miljon år efter att hon börjat gå på två ben? Egentligen är det oviktigt hur, frågan är varför vi behövde en större hjärna helt plötsligt. 

Den viktigaste frågan är vad vi gör nu med vår hjärna efter all ny kunskap om dess funktion, det omedvetnas roll och den medvetna människans försök att nå det omedvetna. (Jung. C. G Mitt liv.1992)

Fungerande grupper
Hur en grupp fungerar beror på dess medlemmars egenskaper. Man kan medvetet bilda grupper som ska fungera på ett speciellt sätt. Dessa kan grundas på MBTI - analys grundat på Jungs teori om psykologiska typer. Kanske det här är en av de framtida sätten vi kommer att använda som grund för inlärning.

Här kan också de individsystem samlas som passar ihop för att nå vissa mål. Vet var och en vad de har för egenskaper vet de också sin plats i gruppen och hur de på bästa sätt ska kunna utnyttja sina färdigheter och kunna ta emot andras erfarenhet och kunskap. Det är väl på det sättet det fungerade hos aboriginerna. De var medvetna om sig själva och sitt kunnande.

Jungs typologi
Jungs utvecklade sin typologi i arbetet med patienter och genom undersökningar i detta ämne i olika slag av litteratur. Jungs modell bygger på vilken riktning den psykiska energin tar och på vilket sätt man orienterar sig i tillvaron.

Jung utgår från fyra psykologiska funktioner. Förnimmelse, intuition, tanke och känsla. Dessa kombineras tillsammans med två huvudattityder, extraversion och introversion.

Han skriver: ”För att vi skall kunna orientera oss fullständigt måste alla fyra funktioner bidra: tanken gör det lättare för oss att förstå och bedöma, känslan talar om hur och i vilken mån en sak är viktig eller oviktig för oss, förnimmelsen leder den konkreta verkligheten till oss genom syn hörsel, smak etc. och intuitionen gör det möjligt för oss att ana de gömda möjligheterna i bakgrunden, eftersom också dessa hör till den kompletta bilden av en given situation.” ( Jung citerad i Jungiansk typologi, Daryl Sharp.1994. s.8.) 

En av de fyra funktionerna är mer differentierad och är därför en huvudfunktion, motsatsen är ”den fjärde funktionen”.

De två varseblivningsfunktionerna, är förnimmelse och intuition, de två bedömningsfunktionerna är tanke och känsla. (Sharp. D, Jungiansk typologi.1994)

Nu menar inte Jung att detta sätt att indela människor i olika typologier alltid stämmer. Hans egen typologi har färgat sättet att bedöma och den som gör en sådan test kan av olika mänskliga anledningar få olika resultat vid olika tillfällen. Det beror på att medvetandet och det omedvetna, ”de rätta” dumbommarna, komplexen inte alltid visar sig vid ”rätt tidpunkt”.

Det finns ett test grundat på Jungs typologi, Myer -Briggs Type Indicator. Genom att göra denna test får man en insikt i vilken personlighet man har, vad man har för starka sidor och vilka problem man kan stöta på i samarbete med andra som har en annan profil. Man kan då också lättare förstå varför man reagerar på vissa sätt och varför andra reagerar som de gör. 

När man blir medveten om detta omedvetna kan man arbeta på att förändra vissa mönster och också få kunskap i hur man på bästa sätt kan anpassa sig i en grupp, ett system. Man kan med utgångspunkt av ett sådant test sätta ihop grupper professionellt som kan ge den största effektiviteten när det gäller problemlösningar, hantering av konflikter, få rätt och passande arbetsuppgifter, och för att öka produktiviteten.

Det här kan få en stor betydelse i framtidens skola där möjligheten att öka sitt medvetande och lära sig fungera i helheten kan bli viktiga ingredienser, där också en kreativ inlärningsmetod kan användas som gynnar nytänkande och hjälper till att bilda nya mönster i tänkande som krävs för att bilda ett nytt slag av samhälle.

Egna funderingar
Det västerländska tänkandet, tanken att människan är skapelsens krona och ska råda över djuren kan vara en av orsakerna till det kaos som råder i det västerländska samhället. En annan orsak kan vara det traditionella tänkandet, antingen /eller när det egentligen förhåller sig både/och.

Något som människan skapar, till exempel en bil, blir inte ny och hel om den lämnas ute i naturen. Istället bryts den ned och naturen tar över. Så länge människan står utanför naturens system och tror att hon är en skapare kommer det att leda till att människans skapade system bryter samman precis som bilen som rostar sönder och förstörs.

 Människan måste försöka anpassa sig till naturens system, annars är risken oerhört stor att hon utesluts ur systemet och eventuellt går en undergång tillmötes som ras betraktat. Om människan slutar upp att ta rollen som skapare och istället anpassar sig till den naturliga miljön och låter naturen få en chans att arbeta och sträva mot jämvikt så kanske det leder till en ny väg mot en ny ordning av jämvikt i det västerländska samhället. Vi måste bli en del av det naturliga kretsloppet för att också kunna bli en naturlig del av helheten, universum.
© Elinor Carlsson 1998

Litteraturförteckning

de Bono. E, 1992, Jag har rätt du har fel.

C. G Jung. 1992 Mitt liv.

Ornstein, R.1996. Medveten om medvetandet. 

Sharp. D, 1994. Jungiansk typologi.

______________