Att ge ära till livet var något som värderades högt i det ursprungliga jägar- och samlarsamhället.
Kvinnan var bärare av livet i sin kropp och kunde föda levande varelser.
Det var ett mirakel och skapade vördnad för kvinnan. 
Därför föll det sig helt naturligt att de första gudomarna var kvinnliga.
Eftersom djuren och naturen också var bärare och framfödare av liv ledde det till att man kände vördnad för naturen som jämställdes med kvinnan.
Naturen sågs som en kvinnlig gudom, Moder Jord.

Denna syn på kvinnan och naturen utvecklades sedan i de så kallade trädgårdskulturerna och i odlarsamhällen.
Genom utgrävningar har dessa tidigare samhällen upptäckts och kallas det "Gamla Europa".
I trädgårdskulturer följde man naturens rytm och upplevde hur livet grodde, spirade och gav frukt både på åkrar och bland människor och djur.

Arkeologiska undersökningar visar att det existerat matristiska kulturer i Europa.
I dessa kulturer hade kvinnan ett lika stort inflytande och lika stor betydelse i samhället som mannen.
Naturen betraktades som en kvinnlig gudom,
en urmoder och denna uppfattningen bidrog till en blomstrande och långvarig kultur.

 

... mannen inte alltid har varit ledare

... manlig dominans är inte något som är självklart i naturen.

Det patriarkala samhället vi lever under nu har inte existerat under så lång tidsperiod.
Ett stort antal utgrävningar under slutet av 1900-talet och nya forskningsrön har visat att det existerat en kvinnokultur i Europa långt innan det patriarkala samhället utvecklades.
Det var en så kallad trädgårdskultur där kvinnan hade inflytande och kvinnliga gudomar var i centrum.

Den amerikanske professorn och arkeologen Marija Gimbutas är en nyckelperson inom denna forskning och gav 1996 ut sin bok The Goddesses and Gods of old Europa.
Hon kallar denna kultur "Gamla Europa".
Detta samhällssystem kan ligga bakom myten om ett paradis, en Edens lustgård.

 

Utgrävningar och grottmålningar

Genom att avläsa årsringar på träden tillsammans med C-14 metoden har man kommit fram till nya resultat när det gäller när i tiden olika kulturer uppstått.
 Undersökningar av grottmålningar och utgrävningar från ca 30 000-3000 före Kristus visar att de kvinnliga symbolerna var i centrum under denna tid.

Många  boplatser låg vid bördiga områden kring Donau.
Mellan år 7 000 och 5 500 före Kristus utvecklade dessa européer en komplex, social och religiös organisation.
Konst och hantverk var väl utvecklat. De använde metaller som koppar och guld för ornamentering och verktyg.
De utvecklade också något som tycks vara ett skriftspråk.

Boplatser med denna kultur förekom inte bara i Gamla Europa utan också i Mellanöstern.
Även i Anatolien och Turkiet har man funnit rester av en gudinnekult
och ett kvinnocentrerat samhällssystem under denna tid.

I utgrävningar av det "Gamla Europa" finns inga spår efter befästningar eller stridsvapen så det kan betyda att kulturen under en längre tid varit fredlig.
Boplatserna visar inte heller tecken på manlig dominans.
Gravfynden visar istället att kvinnor och män var jämbördiga i samhället.
Man har i utgrävningarna hittat omkring 30 000 miniatyrskulpturer i lera, marmor, koppar och guld
som tyder på att en kvinnlig gudom har dyrkats.
Altaren och bostäder på boplatserna är dekorerade med natursymboler och bilder från ett religiöst liv.

Tempel och altaren visar att kvinnan har haft ansvar för de religiösa ritualerna.
Kvinnorna tillverkade krukor och kärl och många är dekorerade för religiöst bruk.
Kulturen kännetecknas av kreativitet, dans, dyrkan av livet och den Stora Gudinnan.

 

... i det gamla Europa stod kvinnan i centrum

Hon var den födande och den som stod i direkt förbund med naturen och Gudinnan.
Det gav henne en viktig ställning i samhället. Mannen stod för spontanitet och energi
men sågs inte då som en livgivande kraft.
Genom att kvinnan födde barn och skyddade dem under uppväxten krävdes det att hon var vaksam, uppfinningsrik och försiktig och hon utvecklade därför egenskaper efter dessa behov. 

Man har också hittat spår av Gudinnekult här i Skandinavien.
Omkring 3000 år före Kristus begravdes en ung kvinna i Ajvide på Gotland med ett igelkottskinn på huvudet.
Igelkotten var ett av de djur som man trodde var en inkarnation av Gudinnan i "Gamla Europa".

 

Vad är en matristisk kultur?

Matristisk betyder att härstamning och arv räknas på moderns sida.
Dessa samhällen kallas inte matriarkaliska eftersom inget tyder på att kvinnor i omvänd ordning förtryckte männen.
De kallas numera matristiska.
Kulturen i Gamla Europa var alltså inriktad på det kvinnliga.
Släktlinjen räknades på kvinnans sida och modern var det centrala.
De var jordbrukande, bofasta, jämställda och fredliga.
Religionen som utövades var inriktad på fruktbarhet.

 

 Samerna, en matristisk kultur!
 
Våra ”skandinaviska indianer” samerna var en matristisk kultur.
I gamla skrifter skriver en forskare: ”Märkligt nog har kvinnan bland Lapparne från urminnes tid satts ganska högt och åtnjutit flera företräden såsom att syster, enligt sed ärfvde mer än broder …”
”Lapparne räknade ock helst sitt slägtregister eller sin stamtafla efter mödrarna …” 

  Att släktlinjen följde kvinnans ledde till att mannen inte hade behov av att ha makt över henne.
Han behövde inte vakta henne eller se henne som en ägodel för att vara säker på sitt arv, eller för att vara säker på att barnet var hans.
Eftersom släktlinjen räknades på kvinnans sida var det aldrig någon tvekan om vem som var modern, det syntes tydligt. Vem fadern var hade inte så stor betydelse.

Som det är nu så kan de fall av sexuell ojämlikhet
och där kvinnan förtrycks ha sin grund i rester av en tradition av privat äganderätt.
Det uppstår lättare i ett samhälle som är indelat i klasser och där släkt och arv räknas på mannens sida. 

Men hade inte barnen någon far i det Gamla Europa?

 

... i det Gamla Europa ägde man allt tillsammans

Kvinnorna skapade ett samhälle som byggde på gemenskap. Det fanns inget mitt och ditt.
Individen var inte den framträdande, ändå hade var och en sin betydelsefulla plats i gruppen.
När någon råkade illa ut i kollektivet så drabbade det alla.   

I matristiska samhällen fanns inte ordet "familj" som vi är vana vid, med man, hustru och barn.
Alla tog hand om barnen gemensamt i ett kollektiv.
Männen i kollektivet var inte papporna till barnen utan bröder och morbröder till kvinnorna.
Papporna till barnen levde i ett annat slags brödraskap.
Tidigare har man trott att kvinnorna ständigt var gravida. Istället föddes det få barn. 
Efter att kvinnan blivit gravid lät hon inte någon man komma till sig förrän hon själv bestämde det.
Det kunde dröja tills barnet var avvant.
Barnen ammades mycket längre än i våra dagar, upp till 8-10 år var inte ovanligt.
Det ledde till en naturlig födelsekontroll.
Den här sociala strukturen ledde till en mer avspänd, jämlik samvaro mellan man och kvinna.

 

Fruktbarhetsreligion – tretton och tre

Människan levde nära naturen och upplevde på nära håll hur allt förökade sig både bland växter och djur.
De upptäckte hur ett frö kunde växa upp och ge föda,
de iakttog hur hondjuren födde ungar och diade dem och skyddade dem tills de blev stora nog.

Stjärnhimlen och planeterna var en del av människors liv mer än de är idag.
Kvinnans kropp var ett med kosmos. Kvinnans blödningar följde naturens och månens cykler av 28 dagar.
Tretton gånger om året menstruerade hon. Talet tretton sattes i samband med kvinnan och hennes menstruationer.
Därför var det ett heligt tal och inte ett oturs tal som det är idag.
Nymånen, fullmånen och nedan gav upphov till talet tre som också var ett heligt tal.

När mensen upphörde och inte längre följde månens rytm betydde det att ett nytt liv började växa inne i kvinnans grotta. Efter nio månader födde hon det nya livet. I samband med det skedde ett mirakel.
Kvinnan fick livssaft, mjölk i sina bröst för att ge barnet när det var fött.
Det var ett av tecknen på att hon var livets bärare. 

Kvinnan som livets bärare blev förebild till en skapad gudom, den Stora Gudinna, symbolen för liv.
Genom ceremonier och riter ärades Modergudinnan.
Man offrade gåvor till henne och hyllade livet som spirade i människor, djur och natur.
Naturen uppfattades som Modern och människorna och djuren som hennes barn.

 

... i det tidiga matristiska samhället arbetade man gemensamt
för att överleva

Kvinnan hade en oberoende ställning och kvinnornas arbete var lika mycket värt som mannens.
Mannen men även kvinnor jagade och försåg kollektivet med kött.
Kvinnorna arbetade med att samla in föda från naturen och tillverkade redskap lämpliga för det.

Man behövde något att bära i, förvara i och koka i. Till en början tillverkades kärl av skinn, trä och bark.
Senare utvecklades krukmakeriet.
Man upptäckte att maten kunde bevaras längre om den kokades och genom kokning kunde giftiga naturprodukter göras ätliga.
Man tror att det var kvinnan som först upptäckte hur man kunde göra upp eld.  

Kvinnorna arbetade tillsammans och delade med sig av sina kunskaper till varandra.
Barnen var med från tidig ålder och lärde sig av de vuxna till nästa generation.
Språket utvecklades i och med det. Det krävdes ett språk för att kunna dela med sig av sina erfarenheter.
Det hände att männen kom tomhänta från jakten och då blev det som naturen gav från växtriket huvudrätten för dagen.
När människan senare blev bofast började man lagra födan och bygga förråd.

 

Läkekunniga kvinnor

Kvinnan var ett med naturen och genomförde shamanistiska ritualer
för att gynna och blidka naturens makter och Modergudinnan.
Ursprungligen kan det ha varit kvinnan som var den läkekunniga.
Hon tog till vara och samlade in vad naturen gav och lärde sig vad olika växter hade för egenskaper
och hur de kunde användas.
Hon lärde sig genom att pröva hur man skulle blanda olika växter och örter för att få en viss effekt.
Det finns hundratals ursprungliga botemedel från växtriket som används än idag.
Man använde också animaliska ämnen som till exempel ormgift ur vilken man utvann serum mot ormbett.

 

Grävkäppen

Bland de första redskapen kvinnan använde var grävkäppen. Den användes för att gräva upp rötter och grönsaker.
Det var troligen med hjälp av grävkäppen som kvinnorna så småningom lärde sig att bruka jorden.
Genom att röra om i jorden spreds frön till andra platser där de slog rot.
Kvinnorna iakttog det och lärde sig hur de kunde få växterna att trivas och föröka sig.
På så sätt utvecklades enklare redskap som sedan underlättade arbetet med sådd och skörd. 

 

Att dia djurungar

Kvinnorna samlade förutom örter, insekter, larver, smådjur, fåglar och dess ungar.
Männen hade också med sig levande ungar efter de djur som dödats i jakten och dessa tog kvinnan hand om.
I fältundersökningar idag bland urbefolkningar har det hänt att kvinnor gett djurungar di för att rädda deras liv.
Det är troligen en urgammal sed.
Kvinnan bar på livet och kunde ge liv och uppehålla liv.
Genom att vårda och skydda djurens ungar gjorde man dem tama.
Man började nu hålla tamboskap. 

Det var kvinnans uppfinningar av redskap och odlande och uppfödning av tamdjur som bidrog till att kollektivet inte längre var så beroende av en lyckad jakt.
När trädgårdsodlingarna utvecklades till jordbruk och boskapsskötsel var inte längre jakten det huvudsakliga.
Nu tog männen istället rollen som bönder eller herdar. Men det var långt senare.

 

Eldsritualer har använts i urbefolkningar även i vår tid. Det är speciella ritualer som utförs när barn föds.
Vid förlossningen tänder man en ring av eld runt modern och barnet. Där vistas de sedan i flera veckor.

Det kan ha sitt ursprung i när kvinnan skyddade sig med hjälp av elden mot vilda djur och andra faror när barnet var nyfött. Dessa eldsritualer användes senare också i fruktbarhetsceremonier i jordbruket
då man tände eldar eller bar brinnande facklor runt det nysådda fältet.

 

 

... de uråldriga gudomligheterna och makterna i norden,
nordeuroasiatiska och samiska folk är knutna till kvinnan och hennes livssituation

Till menstruation, graviditet och födande, och till skapelsen och beskyddandet av barnet under första levnadsåret.
De kallas också moder i någon form och har kontakt med jorden och dörröppningen på boplatsen

 

Samiska gudinnor

Våra ”skandinaviska indianer” samerna levde i en matristisk kultur.
De kvinnliga naturkrafterna, liksom kvinnorna själva hade en framträdande roll i den samiska kulturen.
Både kvinnor och män deltog i jakt och fiske och de var båda ägare till renhjordar.

I gamla skrifter skriver en forskare:
”Märkligt nog har kvinnan bland Lapparne från urminnes tid satts ganska högt
och åtnjutit flera företräden såsom att syster, enligt sed ärfvde mer än broder …”

”Lapparne räknade ock helst sitt slägtregister eller sin stamtafla efter mödrarna …”

Solen samernas Beive är i många kulturer en manlig gudom men i samisk kultur är hon himladrottningen och från henne utgår fyra strålar som symboliserar världens fyra hörn och som visar hur solen påverkar allt levande. 

Här finns också urmodern. Hon heter Madderakka.
Hon är Nordens mest ursprungliga Moder Jord. Madder betyder jord.
Hon var livgivaren, kunde bota sjukdomar och kvinnorna sjöng offersånger inför hennes stenaltare.
En sång löd så här; ”Från Modern jag är och till Modern jag kommer.
Av Madderakka har jag levat, och till Madderakkas nejder kommer jag”

Madderakka hade tre gudinnedöttrar: Sarakka, Juksakka och Uksakka

När kvinnan skulle föda bad man till Madderakka och hennes dotter Sarakka för att få hjälp och skydd. Man gjorde en offerceremoni där bara kvinnor deltog.
Efter förlossningen ordnade kvinnorna en rituell festmåltid med rituell dans.
I en ceremonin tackades och ärades främst Sarakka. Hon var den som skapade den fysiska kroppen.
Sarakka var hemmets och familjens mest betydelsefulla gudinna och dyrkades av både män och kvinnor.
Hon var också eldgudinnan.
Det kan man förstå eftersom elden och eldstaden var så central i samernas hem.

Madderakkas andra dotter Juksakka kallades in om man ville ha en son.
Hon kunde skapa om flickebarn till pojkar.
Hennes namn betyder båggudinnan ( Samiska kvinnor använde också pilbåge vid jakt) och hon avbildas på samernas spåtrumma med en pilbåge i handen.
 
Den tredje dottern Uksakka, var dörrgudinnan. Hon skyddade barnet när det var nyfött och vaktade dörren till kåtan så att inte onda andar skulle komma in och skada barnet.

Det fanns inte bara kvinnliga gudomar i samernas kultur, det var lika många manliga precis som det finns både män och kvinnor i vår värld. Skillnaden var att en kvinnlig gudom inte var svagare eller underställd de manliga. Inte som i kristendom, judendom och islam där Gud är ensam herre på täppan.

Men det har funnits gudinnor även bland nordens andra befolkningar ….

 

... det fanns en Livets Gudinna i Norden

Innan Tor och Oden blev våra nordiska gudar dyrkade vi en värld av gudinnor.
Nordens Moder Jord var Gudinnan Nerthus. Nerthus betyder, ”den kraft som våren ska väcka till liv”.
Tacitus är en historieskrivare som berättar om gudinnekulten här. I Germania från år 98 e. Kr skriver han:
"De sju germanska stammarna runt Östersjön gemensamt dyrka Nerthus, och anse henne ingripa i mänskliga angelägenheter och färdas omkring bland folken"

Gudinnan drogs omkring under välsignelseresor uppe på en vagn då åkrarna var nysådda.
Vagnen drogs av heliga kor.
Kon var ett heligt djur också i nordisk mytologi även inom Asatron.
I  Eddan slickar kon Audhumla fram den förste guden på tre dagar
samtidigt som den förste jätten diar hennes juver ur vilken fyra mjölkfloder väller fram. 

Där Nerthus färdades ställde man till med fest. Alla vapen låstes in.

Nerthus var mor till vanernas gudaätt. Vanerna hade sitt hem på jorden och rikets namn var Vanaheim.
Vanerna var det nordiska folkets närmaste gudar i några årtusenden.
De som dyrkade dem levde i naturen, de var fiskare och jordbrukare och hade stark känsla för jorden och vattnet.
Vanerna skänkte liv, gav livskraft.
De gav åkrarna växt, de fyllde haven med föda. Djuren förökades genom dem.
Barnen som föddes var en gåva från dem.

Sin vishet förmedlade gudarna genom en sierska, en kvinna, valan.
Hon var den viktiga länken mellan Gudinnan, Gudarna och människor.
Hon kunde under extas svara på frågor som om regnet skulle komma,
om man skulle få tillräcklig skörd eller vilken man skulle gifta sig med.
Vanerna var också människans följeslagare på resor till dödsriket.

Livet handlade om liv, död och återfödelse och var cykliskt.
Några regler eller lagar för hur man skulle vörda gudinnan fanns inte.
Det enda som krävdes var att befolkningen sökte gudomarna och det kunde ske genom ceremonier,
orgier och särskilda offerriter.

Man har påträffat ett flertal fynd av vagnar som bekräftar en tidig Terra Mater – Moder Jorddyrkan i vår del av världen.

 

Dödens gudinna

Dödsgudinna i Norden, gudinnan Hel bodde i pånyttfödelsens grotta.
Från början betraktades hon som en god Gudinna.
Gudinnorna gav liv och död och återigen liv så döden var inte något slutgiltigt utan början på nytt liv.
Från början var hon förknippad med elden som höll mörkret och rovdjuren borta.
Det förvandlades bland de kristna till helveteselden och Hel omvandlades så till de kristnas brinnande helvete.

 

 

 

Förändringen

 

… det blomstrande matristiska samhället i Gamla Europa
existerade långt före Egypten och Sumerien

Dessa länders blomstringstid inleddes tvåtusen år senare

Övergången till den patriarkala kulturen var troligtvis något som skedde gradvis.
I Gamla Europa kan man se en förändring i jordlagren omkring år 5000 f.Kr.
Man tror att ett flertal invasioner av beväpnade nomadstammar från norr och söder bidrog till förändringen.
Utgrävningslagren visar att vid den här tidsperioden försvinner den målade keramiken.

 

Invasioner, klimatförändringar och folkvandringar

Man tror att boskapsskötande folk till häst invaderade det Gamla Europa i tre omgångar.
Orsaken bakom invasionen var troligtvis att de inte hade tillräckligt med bete till sina boskapshjordar.
Dessa områden drabbades av klimatförändringar och naturkatastrofer vid den här tiden
och det ledde också till stora folkvandringar.
De nomadiska stammarnas överfall förändrade så småningom det matristiska, agrara samhället och den blomstrande trädgårdskulturen gick till slut under.

En av flera orsaker kan ha varit att klimatförändringarna upplevdes som
att det blev svårare och svårare att blidka naturens gudinnor.
Man kan ha upplevt det som att naturens gudinnemakter inte längre ville hjälpa människan.
Det nya folkets monoteistiske Gud kan ha upplevts som starkare då han gav människan makt
att vara "herrar" över naturen.
Kvinnan var en del av den naturen som "herrarna" skulle ha makt över.

De nomadiska stammarnas ledare var präster och krigare.
Deras samhälle var hierarkiskt uppbyggt. Det utmärktes av våld och manlig dominans.
Nomadstammarna livnärde sig på boskapsskötsel och dyrkade krigsgudar, gudar som förknippades med åska och blixt. Man slaktade hänsynslöst hela samhällen och kvinnorna dödades eller togs till fånga som slavar.

Synen på kvinnan förändrades radikalt under detta förtryck.
Gudinnan förlorade sin makt.
Kvinnans roll förändrades och hon blev något som mannen skulle behärska och råda över.
Dessa stammar spreds sedan till andra områden. Några av dem omnämns i historien som hettiter i den bördiga halvmånen, arier i Indien, levanter i Anatolien, arkaer och dorer i Grekland, kelter och germaner i Europa.

 

De mörka årtusendena

Stora delar av befolkningen i det Gamla Europa utplånades.
På en del platser var unga flickor de enda överlevande. De hölls som sexslavar.
Några få områden som inte var intressanta för nomaderna, öar som låg utom räckhåll, klarade sig undan förödelsen.
Två av dessa öar var Malta och Kreta. Här levde den kvinnocentrerade kulturen kvar.
På Kreta finns spår av en matristisk kultur bevarad så långt fram i tiden som 1 200 f. Kr.

Nomadernas invasion ledde till att den mäktige mannen blev normen.
De styrande patriarkala gudarna, krigsgudarna tog makten.
Den manlige guden Zeus blev den högste bland grekerna, den manlige guden Jahve bland hebréerna och så småningom Oden bland oss här uppe i norr.
Det är i jordlagren från denna tid som hövdinggravar har upptäckts. I dessa är en man begravd tillsammans med kvinnor, tjänare hästar och vapen.

… men gudinnekulten dog inte ut helt.
Den var inte längre central men den levde kvar på en mer undanskymd plats i samhället.

 

... Himladrottningens död blev kvinnoförtryckets födelse

Enligt bibeln invaderade israeliterna Kanaan söderifrån.
De var ett krigarfolk vars arméer leddes av krigshetsande präster och de tillbad den hämndlystne krigsguden Jahve. Israeliternas krigståg omtalas i bibelns Gamla Testamente.
Krigarfolket påtvingade - fortfarande enligt bibeln - folken i Kanaan sin ideologi och sitt sätt att leva genom våld.
Svärdet och makten blev nu den upphöjda symbolen istället för den livgivande Gudinnan.
Gudinnekulten gick inte under helt utan fortsatte att utövas under denna bibliska tidsperiod.
I Gamla testamentet rasar Jeremia över att det förekommer avgudadyrkan i Kanaan.
Det var ”Himladrottningen” som dyrkades.

I Bibeln berättas hur israelitiska stammar intar ”det förlovade landet” efter många, hårda, våldsamma, blodiga strider. Folkslag krossas och förintas. Guden Jahve uppmanar till slakt.
Alla män ska dödas och alla kvinnor som inte är jungfrur.
De som är det ska bevaras vid liv för männens nöjes skull, för våldtäkt och förnedring som fortfarande är vanligt i krig.

Förtryck mot kvinnor förekommer ofta i Gamla testamentets berättelser.
När en man hotas till livet lämnas kvinnor, döttrar, jungfrur och bihustrur som lösen.
Fienden är fria att göra vad de vill med dem - de får våldtas, skändas och dödas.
Lot var villig att offra sina båda döttrar i utbyte mot sina manliga gäster till en uppretad folkmassa.

 

”Jag har två döttrar som ännu är orörda. Låt mig skicka ut dem till er, så kan ni göra med dem vad ni vill, bara ni inte gör något mot dessa män som har fått en tillflykt under mitt tak.” 1 Mos 19:8

 

Eva

Eva är den mest kända kvinnan inom religion och mytologi. Enligt bibeln är hon mor till mänskligheten.
Men hon är också en bild av kvinnan i det patriarkala samhället.
Hon är kvinnan man skyller på när det går fel,
den som männen, patriarker, präster trampat på och nedvärderat genom årtusenden.
Allt var hennes fel! Mannens brist på styrka och självbehärskning när han lät sig övertalas nämns aldrig.
Den patriarkala religionen förvandlade den vördade Gudinnan till en varelse som bär på synd och skuld.
Hela mänsklighetens skuld. Varför?

 

Bibelns kvinnor

Kristna protesterar gärna och påtalar att det visst finns kvinnor i bibelns historia som beskrivs som ärbara.
Det finns kvinnoporträtt i bibeln, men endast ett fåtal.
Kvinnor omtalas och prisas men det är de kvinnor som arbetar ödmjukt i tystnad.
Det är de mödrar som fött söner. En kvinna som födde söner värderades högst.
Om kvinnan inte fick någon son då fick dottern ärva.
Kvinnornas värderades efter hur många söner de fött till sin man.

Männen ägde enligt Jahves lag kvinnorna. De ägde deras kroppar, sexualitet och arbete.

Docent Inger Ljung har gjort en studie i Gamla testamentets texter.
Totalt nämns 111 kvinnor vid namn jämfört med de 1 315 män som omnämns.
De roller kvinnor har i den bibliska berättelsen är hustrur, döttrar, bihustrur, älskarinnor.
Övervägande omnämns kvinnan i negativa ordalag. 
Med några få sällsynta undantag har de ett yrke, som domarinna, profetissa, amma eller sköka.
Men de flesta kvinnor som omnämns i bibeln är namnlösa
och har ”begått otukt”, varit ”trolösa” ”fulla av lusta” eller bär på "missgärning”.
Männen har till motsats i de flesta fall ett namn, en positiv framtoning och beskrivits som företrädare för
kärlek, omvårdnad och förbarmande.

 

... så gott som alla böcker i Bibeln är skrivna av män

 

Adam och Eva i Edens Lustgård

I Bibeln är den tidigare Gudinnan helt utplånad och istället ersatt med ett kvinnoförakt.
Intressant forskning visar att symboler i myten om Edens lustgård är lånade från en tidigare gudinnekultur
men omgjorda för att passa ett patriarkaliskt samhälle.

En egyptisk myt berättar att Eva, istället för Bibelns gud, skapade Adam.
Eva skapar med hjälp av kraften i sina ord. Hon säger: ”Lev Adam. Stå upp från Jorden!"
Han blir verklig och ser Eva och säger. "Du ska bli kallad Allt levandes Moder, ty du är den som giver liv."

Kan det vara så att denna myt omarbetades för att passa ett patriarkaliskt tänkesätt?
I Bibelns skapelseberättelse är det den manlige guden som helt mot naturen föder liv.
Han föder inte en dotter men en son, Adam som i sin tur "föder" en kvinna, Eva.
Det är ett omöjligt företag enligt naturlagarna. Det var väl därför författaren var tvungen att ta till det där med revbenet.

 

Ormen som symbol

Symbolerna i den ursprungliga berättelsen fick en ny betydelse och ny innebörd.
Ormen var tidigare en symbol som ursprungligen förknippades med den stora Gudinnan.
Ormgudinnan anses härstamma från Egypten på 3000-talet f. Kr.
Under tredje och fjärde århundradet f. Kr. anlitades ormprästinnor som högsta rådgivare.
Gudinnan förknippades också med duvor.
Kan det vara förebilden för duvan som symbol för den helige anden?

Ormen var en symbol för vishet och evighet. Man trodde att den fick nytt liv om och om igen, när den ömsade skinn.
Ormen var en symbol både för ljus och mörker och för gott och ont. På arabiska betyder Eva både "orm" och "liv".

I Indien är ordet för orm Kel Mari, i södra Indien benämndes den Kali eller Yama Mari. Under den tidig kristna tiden kallades Maria, Yama Mari eller Mary Yam!

 

Kunskapens träd och Gudinnan

Träd förknippades med Gudinnan och frukter från heliga träd var viktiga symboler i gudinnekulten.
I den grekiska myten omtalas gudinnan Heras äppelträd.
Hon hade fått det i gåva av den grekiska Gudinnan Gaia. Runt trädet slingrade sig en orm.

I Egypten tillbads gudinnan Hathor, ormhärskarinna och gudinna med visdomens öga. Hon var också trädets gudinna.
Att äta av frukten på trädet var som att äta av hennes kropp och det gav odödlighet.

 

Patriarkatets symboler

Dessa symboler förvandlades i och med att det patriarkala samhället fick makt.
Det goda blev ont - det kvinnliga synd.
Ormen var inte längre en symbol för vishet utan förvandlades och blev ond.
Ormen lockade nu kvinnan att äta av frukten som kunde ge henne vishet.
Genom att lyssna på ormen blev hon en synderska.
Hennes synd blev ännu större när hon också förledde mannen att äta av frukten.

Varför talar inte någon om mannens roll, hans brist på självständighet?

Var han inte tillräckligt stark för att säga nej till Evas erbjudande?

Eller var det kanske så att patriarkatet ville tysta kvinnan
genom att förändra den ursprungliga skapelseberättelsen?

Kvinnan hade syndat genom att förleda (den svage, osjälvständge) Adam och skulle nu straffas för sin olydnad.
Ett av straffen enligt Bibeln var att hon från och med nu måste föda sina barn i smärta.
I gudinnekulten var barnafödande ursprungligen något heligt, ett bevis på kvinnans inre skapande livskraft.
Men nu skulle Gudinnan tystas och tuktas och skapande av liv skulle vara en plåga och inte något eftersträvansvärt.
Det var den "gode" patriarkala guden Jahves straff.

 

Kvinnan och Moder Jord

Från och med nu fick kvinnan bära skulden för hela världens "ondska".
Dessutom förbannade den patriarkale guden Jahve jorden,
Moder Jord, som i Gudinnekulten var helig och symbolen för det kvinnliga.
I den Bibliska skapelseberättelsen kan man se hela upprinnelsen till vårt västerländska natursyn.
Vårt samhälle betraktar jorden som den patriarkale guden Jahve skapade i myten
som något vi kan utnyttja, skända och förstöra.

Det patriarkala samhället med dess manlige gud tog makten över kvinnan.
Hon fick inte längre symbolisera Moder Jord, livgivaren och beskyddaren av jorden.
Årtusenden av förtryck  inleddes, förtrycket av kvinnan, barnen och vår Moder Jord.
Vår Moder Jord har skändats och skändas fortfarande i vår moderna tid.

 

... Nya Testamentet sammanställdes långt efter Jesu död

Vilka skrifter som skulle ingå i Gamla Testamentets fastställdes ungefär år 90 e.Kr
av en judisk synod som bestod av män.

Vilka skrifter som skulle ingå i Nya Testamentet fastställdes år 367 e. Kr
av patriarken Athanasius av Alexandria. Alltså långt efter Jesu död …

… år 325 enades de män som var samlade på ett kyrkomöte att den manlige guden skulle vara trefaldig.
Döden, den döde Jesus på korset, skulle dyrkas som symbol istället för livet: Den livgivande kvinnan och Moder Jord.
Bilder och krucifix med den döde Jesus hängdes upp i kyrkorna.
Nu skulle kvinnorna tiga i de kristna församlingarna. Att leva utan kvinnor, i celibat, blev idealet för kyrkans män.

... år 400 stängdes det sista Gudinnetemplet i Efesos.
Men år 431 bestämdes det att Maria inte längre var oren utan en Gudaföderska.
Hade Gudinnan återuppstått?
Modergudinnans kännetecken var ”renhet”, det betyder att hon födde av egen kraft utan inblandning av en man.

... år 585 i Macon fastslog gruppen av män som var samlade efter flera dagars diskussioner
att kvinnan trots allt var en del av människosläktet!

 

... den patriarkala kristendomen har sitt ursprung i grekisk och romersk kultur

Det antika Greklands mytologi

Det patriarkala samhällssystemet började få ett starkt inflytande i det antika Grekland under 500-talet f. Kr.
Kvinnans jämställdhet, frihet och ställning skiftade i olika tider och på olika platser.
Gudinnornas och gudarnas roller i den grekiska mytologin berättar om att en förändring var på gång.
De tidigare högt ärade och dyrkade Gudinnorna degraderas nu och våldtas av de manliga gudarna.
Den högt ärade gudinnan Hera förlorar sin tidigare ställning och blir istället hustru till Zeus och framställs nu i den grekiska mytologin som grälsjuk, löjlig och svartsjuk.
Zeus, den manlige guden tar över gudinnans/kvinnans roll och "föder", som den bibliske patriarkale guden Jahve,
inte Adam men Gudinnan Pallas Athena, inte ur sitt sköte, men väl ur sin panna!
Men för att klara av konststycket att föda måste den manlige, smidets gud, Hefaistos hjälpa till med en yxa!

Fredens, växtlighetens och skördens gudinna Demeter, och hennes dotter Persefone,
växtlighetens jungfru och de avlidnas tröstare,
som tidigare ärats med fruktbarhetsriter förvandlas under det patriarkala inflytandet.
Persefone blir nu i mytologin våldtagen och förs till underjorden för att bli hustru till den manlige guden Hades.

Zeus våldför sig på Europa, Apollon försöker våldta Dafne.
Patriarkatet breder ut sig i den grekiska mytologin.

 

Kvinnans ställning i Sparta och Aten

I Sparta var kvinnorna fria och hade en stark ställning.
Orsaken till det kan ha varit att Sparta ständigt var i konflikt med andra stater
och männen därför största delen av sitt liv befann sig i krig.
Kvinnan hade hela ansvaret för egendomar och familjen.
I stadsstaten Aten däremot stängdes kvinnorna in i hemmet.
Det var vanligt att hemmen hade en speciell kvinnoavdelning.
Hustruns viktigaste uppgift var att föda söner åt mannen.
Hon tilläts inte att delta i sällskapslivet och fick inte rösta i de demokratiska valen.

 

Det innebar större frihet för kvinnan att förbli ogift.
Den som var ogift hade möjlighet att utbilda sig och fick delta i männens sällskapsliv.
Ett fåtal kvinnor tilläts studera vid Platons Akademi.

Dessa ogifta kvinnor kallades hetärer och kunde vara friköpta slavinnor, eller medborgare i någon statsstat utanför Aten.
Det var vanligt att hetärerna levde somlyxprostituerade.
Innebar det att det var därför de fick vissa fördelar av männen på grund av de tjänster de kunde erbjuda?

 

Platon och Aristoteles kvinnosyn

Platons verk Staten och Lagarna som skrevs under denna tid beskriver en utopisk stat där män och kvinnor lever jämlikt åtminstone i det styrande skiktet.
Men jämställdheten i denna utopi var inte något som gällde individen utan något som var till för statens bästa.
I grunden handlade filosofin om att privategendomen måste avskaffas och familjen var mannens privategendom.
Kvinnan måste därför få en annan roll för att Platons filosofiska tankar skulle få legitimitet.

I Platons verk Lagarna har kvinnans jämställdhet förändrats till en mer underordnad ställning.
Kvinnan fråntogs modersrätten, hon var inte längre släkt med sina barn.

Aristoteles som också levde under denna tid (300 f. Kr.) kritiserade Platons samhällssyn och filosofi.
Aristoteles filosofi utgick från att människan är en social varelse och mår bra av att leva i en stat.
Men staten har sin förebild i hushållet och byn. Hushållet är förebilden för den patriarkala ordningen i staten.
Kvinnan, slavarna och barnen skulle vara underordnade mannen.
Kvinnan hade trots allt förnuft men var passiv till naturen och lät sina känslor styra.
Därför var det inte lämpligt att hon fick makt.
I Aristoteles verk Politiken beskrivs mannen som överlägsen kvinnan och att kvinnan endast är kärl för mannens säd.
Det är mannen som skapar livet.

 

Skändningen av Moder Jord

Fruktbarhetskulterna hade inte upphört under denna tid
och en animistisk natursyn var vanlig bland befolkningen trots det patriarkala inflytandet i samhället.
Den tekniska utvecklingen hade ännu inte fått genomslagskraft
men under det grekiska väldet inleddes skändningen av Moder Jord.

Man började utvinna malm ur bergssluttningarna.
Man lät boskapen överbeta de buskiga, gräsbeväxta kullarna.
Skog avverkades hänsynslöst utan tanke på kommande generationer.

De grekiska öarna natur idag har sitt ursprung i denna överexploatering.

Exploateringen av naturen ökade under romarriket.
Skribenter som Ovidius och stoikerna beklagade hur gruvdriften skändade Moder Jord.
Den kristna föreställningen att människan var Herre över jorden och naturen och hade makt att råda över den,
började med tiden få ett allt starkare fäste men åsikten att jorden var en livgivande,
levande organism levde jämsides med denna föreställning.

 

I gruvbrytningens början respekterades Moder Jord. Gruvor jämfördes med kvinnans vagina.
Bergsmännen bar fram försoningsoffer till berget, genomförde ceremonier och renade sig innan de bröt malm.
Så länge man betraktade jorden som en livgivande moder ville man inte våldföra sig på henne.
Vem gräver i en levande kropp, stympar den eller våldför sig på den? Det var inte etiskt rätt.

Men den alltmer förändrade synen på naturen,
och kristendomens påverkan och synsätt att människan skulle råda över den,
påverkade så småningom också det etiska tänkandet i samhället.

Gud välsignade dem och sade till dem: "Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden." 1 Mos 1:28

 

Resultatet av detta synsätt ser vi idag!

©Elinor Carlsson. Kommunikatör.
(Fil. kand. media och kommunikation)

 

Vill du läsa mer om detta ämne kan du klicka här!

 

Källförteckning: