Moderrunan och Solskeppet

Ales Stenar

      
är en skeppsformad 67 meter lång och "midskepps" 19 meter bred stensättning belägen 42 meter över havet, 150 meter från kusten nära Kåseberga i sydöstra Skåne.

 

Foto: Lars Nilsson  

 

 

Den fristående forskaren Bob G. Lind har bedrivit omfattande forskning och gjort noggranna uppmätningar av Solens årliga upp- och nedgångar i relation till "skeppets" stenar.

 

Genom sina ingående mätningar och studier har han kunnat visa att anläggningen har fått sin gåtfulla skeppsform bestämd av de gradvisa förändringarna i Solens upp- och nedgångar under solåret.

 

Det är Solens årliga väg över himlavalvet som formar skeppets geometriska grundplan, vilken kan inskrivas i en cirkel och en kvadrat - i den urgamla visdomstraditionen symboler för Himlen (cirkeln) och Jorden med de fyra väderstrecken (kvadraten).

 

Lind har ingående beskrivit hur Solskeppets kalender mäter tiden genom att följa Solens uppgångar vid vintersolståndet i sydost fram till sommarsolståndets soluppgång i nordost och sedan på samma sätt Solens nedgångar från sommarsolståndet i nordväst tillbaka igen till Solens årliga vändpunkt i sydväst vid vintersolståndet.

 

Ale-kalenderns månadsindelning har även kunnat visas harmoniera med Solens inträde i vart och ett av de tolv zodiaktecken. Solskeppets skapare har dessutom, liksom de forna indierna och babylonierna, indelat året i två årshalvor, fördelade om sex vintermånader (okt-apr) och sex sommarmånader (apr-okt).

 

Lind har i sin forskning även antytt den fornnordiske solguden Heimdalls betydelse som Solskeppets "rorsman" och "helgedomens väktare". Solguden är i myten tidens och helgedomarnas ständiga väktare.

 

Bob G. Linds forskningsresultat om Ales Stenar

finns beskrivna på hans hemsida

www.alesstenar.com

Nedan följer

några av mina egna funderingar 
och tillägg kring ämnet

Lind tar upp den intressanta symboliken med cirkeln och kvadraten ( = Himlen och Jorden). Exakt samma symbolik förekom också i det gamla Kinas kosmologi, liksom för övrigt i alla de gamla visdomstraditionerna. Enligt fornkinesiskt synsätt var "himlen rund, jorden fyrkantig".

 

Likhet finns även med de nordamerikanska indianernas "medicinhjul", vilkas grundform kan sägas vara en cirkel med ett inskrivet kors, där korset markerar de fyra väderstrecken och cirkeln symboliserar helheten, alltet, och där cirkelns och korsets (kvadratens) gemensamma mittpunkt markerar den gudomliga källan till allt liv och all existens:

Som nämndes ovan, anger Bob G. Lind den fornnordiske guden Heimdall som Solskeppets "rorsman" och "helgedomens väktare".

 

En intressant och märklig sak är att Hagal-runan i den vikingatida runraden,

vilken mytologiskt associerades just med Heimdall, på ett mycket markant sätt framträder i Solskeppets geometri som en direkt följd av förändringarna i Solens årliga upp- och nedgångar i relation till den centrala nord-sydlinjen:

Eller förtydligat:

Inom ramen för cirkeln och kvadraten (Himlen och Jorden) formas alltså på ett mycket tydligt och framträdande sätt just Hagal-runan, Heimdalls runa!

I den vikingatida runraden med 16 runor, inleder Hagal-runan den mellersta avdelningen, den s.k. "Heimdalls ätt":

Dessa fem runor har alla att göra med förändring. formande, ordning, ordnad rörelse, harmoni och välgång.

 

Hagal-runan symboliserade även Bifrost, dvs. förbindelsen mellan Himlen och Jorden (återigen "cirkeln och kvadraten"). Runan har formen av en snöflinga eller kristall. Den stod i sin esoteriska betydelse för ett fastställt (himmelskt) mönster ur vilket de synliga (jordiska) tingen tar form.

 

Runan associerades också med alltings begynnelse i form av ett frö - fröet ur vilket ett helt kosmos tar form. Ibland sågs Hagal-runan som "moder-runan", dvs. den representerade det allomfattande mönster, den väv, ur vilken alla runorna framträder:

 

 

Märkligt nog liknar Hagal-runan det kinesiska skrivtecknet för "frö, riskorn", vilket i äldre tider skrevs:

Detta tecken (som uttalas "mi") kan förutom "frö" också associera till hela kosmos (centrum och åtta riktningar).

 

Hagal-runan har att göra med förändring baserad på högre principer. Hela det jordiska skeendet (kvadraten) följer ju himmelska (cirkeln) lagar.

Heimdall står för det slag av balanserade, ordnade och kontrollerade förändringar som också Hagal-runans form antyder:

Dock innebär förändring alltid en omvälvning. Någonting måste avlägsnas, upphöra, vissna bort för att lämna plats för det nya som tar form. Också detta associeras med Hagal-runan.

 

 

I Eddan beskrivs hur Heimdall, under namnet Rig, gav upphov till den mänskliga samhällsordningen och hur han undervisade människorna, bl.a. om runornas innebörd.

(Inom parentes sagt, vill jag betona att ovanstående resonemang inte innebär någon kritik av Bob Linds uppfattning. Jag avser inte att förlägga anläggandet av Ale Stenar till en senare "vikingatid" då runorna var i bruk, utan jag konstaterar bara det märkliga - och obestridliga - faktum att Solen under sin årliga vandring tecknar just Heimdalls runa, Hagal-runan, som en formande och bärande del av Solskeppets geometri. Runorna må ha kommit senare till Norden, men här är det Solen som ristar runan!)

Ytterligare förtydligande av hur Solen ristar runan
under årets gång:

Bilden visar hur Hagalrunan bildas som en central del av stensättningens geometri till följd av förändringarna i Solens upp- och nedgångar under året, från vinter- till sommarsolståndet. Stensättningen ses på bilden orienterad i nordvästlig-sydostlig riktning.

Hagalrunan står i sin esoteriska betydelse för ett fastställt (himmelskt) mönster ur vilket de synliga (jordiska) tingen tar form.

Att Solen under årets gång ristar runan
kan ses som en bild av hur det ur himlakropparnas inbördes rörelser
på Jorden föds dag och natt, mörker och ljus, liksom årstider
med köld och värme och alla andra förutsättningar
för livet på Jorden.

Tillbaka till Café-Menyn