Björken är solens och himlens träd enligt den keltiska mytologin. Björken är ett livskraftigt träd. Det var björkens inre starka kraft som gjorde den speciellt lämpad till fruktbarhetsriter. Den skyddade också mot negativa känslor och tankar.  I gamla tider snidades oghamstavarna i björkträ.

Björk kommer från det forngermanska ordet berth som betyder ljus. Det är släkt med vårt ord bjärt . Under hednatid var björken helgad åt Freja, fruktbarhetsgudinnan. Därifrån kommer smyckandet med björkblad av majstången som är en fruktbarhetssymbol från den tiden. Likaså fastlagsriset vid påsk. Man uppskattade när livet vände åter efter den långa mörka vintern och visade det genom olika riter och fester.

När man badade bastu så skulle löven som fastnade på kroppen sparas, torkas och malas ned i den tilltänktes mat. Då skulle man lyckas fånga honom/ henne.

Trädet har använts av "kloka gubbar och gummor" till att fästa sjukdomar i, så kallade "trollbjörkar" och till att spå om framtiden. Björken har inom folktron betraktats som ett heligt träd. Den ansågs ha heliga krafter som kunde stå emot häxor och onda makter. Det sägs att det är under en björk man ska leta om man vill hitta gamla nedgrävda skatter.

Björken kunde ge olika slags hjälp. Om man rullade sig i naken i en bädd av färska björklöv blev man fri från reumatism och gikt. Om en kvinna smorde in sig i björksav blev hon vacker, len och ljus som en björkstam.

Pulveriserade björkknoppar användes istället för salt när samerna kryddade köttet.

Björksaven användes tidigare medicinskt mot bl.a. tuberkulos och
njursten, och inom folkmedicinen har den använts, blandad med vitt vin,
som medel mot kolik.