Boken (Fagus sylvatica) är ett högväxande träd med tät krona, slät grå bark och glänsande gröna blad. Kronan är mycket tät vilket gör att marken under trädet är starkt beskuggad. Bok både ger och tål djup skugga. I en ren bokskog av hög ålder kan det vara så skumt att man knappt ser att läsa. Undervegetationen saknar träd och buskar. Här trivs örter endast en kort tid på våren, innan lövsprickningen då ljuset når ner till marken.
Boken kan bli upp till 400 år gammal och är ett vackert träd. I bokskogen där träden står tätt ser stammarna ut som höga, raka pelare med slät, ljusgrå yta.
Han- och honblommorna utvecklas i maj samtidigt med bladen. Nötterna eller bokollonen mognar under hösten och faller av strax innan lövfällningen och sprids till nya platser av nötskrikor, bergfinkar och ekorrar. Bokollonen har ett ätligt frö, som smakar beskt men som orsakar illamående, om man äter många av dem.
Nytta
Den viktigaste användning förr var till bränsle och till vissa redskap, som utsätts för vatten, såsom båtkölar och kvarnhjul. Dessutom användes den till möbelvirke, smörkärl och till träskor m. m. Man utvann också olja ur fullmogna ollon. Bokollonen var också ett värdefullt svinfoder.
Förr brändes bok till pottaska som användes vid glastillverkning och till såpa.
Idag används virket till bland annat till möbelsnickerier och parkettgolv.
Historia
Sylvatica kommer från latinets sylva (skog) och betyder 'växer i skog'.
På Omberg vid Vättern växte tolv bokar tätt tillsammans som kallades Apostlabokarna. En bibeltroende bonde blev arg på Judas Iskariot och tog en yxa, gick till Apostlabokarna och högg ner den bok han trodde symboliserade Judas. Det skulle han inte ha gjort för därefter drabbades han av allehanda olyckor och sjukdomar. Efter några år var han död!
Medicin
Boken används inte vad som hittills är känt, till örtmedicin.
***
Tillbaka till Träd
Tillbaka till Ogham
Masses och Mindas Örtagård
|