Ek

Det är skogseken Quercus robur som står som modell för Sparbankens symbol. Eken används som evighetssymbol eftersom den lever så länge. Skogseken blir inte så hög, ungefär 25 meter. Men den kan istället bli mycket grov. En ek kan bli mycket gammal, 400 till 500 år är en vanlig ålder. Det finns ekar som blivit 900 år i Sverige. Lövsprickningen sker i mitten av maj och blomningen i slutet av månaden. Frukterna - ekollonen - användes förr som svinföda. Ekens utbredningsområde sträcker sig från sydsverige till södra Värmland och längs Dalälven upp mot Gävle.

Eken har olika växtsätt. Har den hög och kraftig stam kallas den stångek, växer den som en "sparbanksek" kallas den skaftek. På mager och vindpinad mark som till exempel på Öland växer ekarna på ett vilt och trolskt sätt, vridna i olika skepnader. Dessa skogar kallar man krattskogar.

Omkring femhundra olika slag av lavar, mossor och svampar har eken som viktig eller ENDA hemvist! Omkring åttahundra olika insekter trivs i ekens miljö! Ungefär femhundra av dessa är helt beroende av eken.

Ekoxen är vår största skalbagge. Larverna utvecklas i döda ekrötter under fem år. När de blivit fullvuxna flyger de under några få veckor från midsommar fram till mitten av juli. Sedan dör de.

Döda ekar är viktiga för småfåglar. Mellanspetten är beroende av eken för sin existens.

Nötskrikan tycker om ekollon men bygger inte gärna bo i ekarna. Istället gömmer den ekollonen i marken och glömmer ofta bort dem. Det blir till gratis planteringshjälp.

Ett gammalt talesätt:
Eken växer i 500 år, lever i 500 år och dör i 500 år.

Nytta

Ekens virke är hårt och starkt och används/har använts inom många olika områden. Skeppsbyggandet på Gustav Vasas tid ledde till att eken nästan utplånades i Sverige.

Eken användes även i vår tid till skeppsbygge, då till fiskekuttrar. Det användes också till möbler, parkett, och staketpålar.

Barkens garvsyra användes till beredning av läder.
Under kriget användes rostade och malda ekollon istället för kaffebönor. Man malde också torkade ollon och använde till mjöl.

Galläpplen, som man ibland ser på ekens blad är egentligen en stekellarvs verk. Galläpplen användes förr när man tillverkade skrivbläck.

Historia

Enligt keltisk mytologi är eken det högst vördade trädet. Det äger energi, styrka och kraft, liksom läkande egenskaper och står för ett lyckligt liv. Eken är lugnande och en symbol för kommunikation och värme. Ekollonen gav druiden särskild kraft och inspiration. I eklundarna utövades magi och kontaktades gudavärlden. Svinet, det djur som ansågs ha närmast kontakt med "andra sidan" utfodrades med ekollon.

Artnamnet robur kommer av latinets robustus (stark, hård) och syftar på trädets kraftiga växt och hårda ved. Vårt svenska namn ek kommer från det fornnordiska ordet –igja – som betyder vördnad.

Eken var ett respektingivande träd som levde länge. Det träffades dessutom ofta av blixten. Detta tolkades som att gudarna gav eken speciell kraft. I Norden var eken Tors träd, åskans och blixtens Gud. Slog åskan ned i en ek betraktades trädet som heligt.

Faktum är att eken är det farligaste trädet att vistas under när åskan går. Ekens rötter sträcker sig långt ned i grundvattnet och veden är tät och tung. Den fungerar därför som en perfekt åskledare!

Ekarna var på Gustav Vasas tid statens egendom. Ekvirket användes till fartygsbygge. Det är ett lämpligt virke eftersom det är rötbeständigt. Till ett linjeskepp gick det åt 2000 ekar och till en fregatt 1200. Det ledde till att ekbeståndet nästan utrotades. Bönderna däremot gillade inte ekarna. Marken blev för skuggig runt eken och inget ville växa. Löven ruttnade sakta under vintern och gav marken ett lågt pH värde. Men den som högg ner en ek kunde hamna i fängelse.

Tidigare under kristendomens intåg brändes många eklundar. Det var där folket offrade och dyrkade andra gudar än kristendomens. Dessa heliga lundar upplevdes som konkurrenter till den kristne gudens kyrkor.

De ekar som fick stå kvar betraktades som trollträd där älvor och dryader stämde möten på nätterna. Alver och tomtar hade sina bon under trädens rötter.

Enligt en gammal örtabok kunde eken användas inom 26 områden. Några områden var till baddning och behandling av sår. Dekokter användes också till gurgelvatten vid tandlossning. Produkter från eken kunde också användas mot bl a. tarmvred, tandvärk, blod i urinen, röda blemmor under ögonen mm.

Medicin

Ekbark, ollon och blad innehåller garvsyra.

Barken från 5-12 år gamla grenar används till teer som kärlsammandragande medel för behandling av inflammationer och diarré.

Utvärtes användes dekokten till baddning av frostskador, brännskador och hemorrojder. Utvärtes användes barken också mot riklig fotsvett och till gurgelvatten vid inflammationer i munhålan och svalget.

UTVÄRTES:

Ta 2 msk torkad bark till 1/2 liter vatten och låt det koka 15 minuter och sedan svalna.

Man kan också pulverisera barken och använda den mot näsblödningar.

Ollonen kan användas mot kraftig diarré.

Gör så här:
Befria ollonet från skalet. Rosta dem och mal dem. Pulvret kan sedan användas som kaffesurrogat som drickes och fungerar stoppande på diarré.

Färska eklöv kan läggas på sår och påskyndar sårläkning.

OBS! Både dekokt och te av ekbark bör användas med försiktighet och under kortare tid.

***

Tillbaka till Träd

Tillbaka till Ogham

 Masses och Mindas Örtagård