Maskros

Mars månads ört

"Låt din kärlek slå ut i blom"
Solöga

Maskros, (Taraxacum officinale). Få växter är så vanliga och så förföljda som maskrosorna. Vem minns inte hur mycket roligt man kunde göra med maskrosen när man var barn. Både med den gula blomman som man lurade varandra med så näsan färgades gul och det härliga i att blåsa maskrosens lättflygande frön. Och stjälken som kunde formas till roliga krusiduller, som man kunde göra halsband av eller använda som visselpipor.

Maskrosen består av många småarter. Några trivs på torra, varma backar andra i fuktiga, kärr. De flesta föredrar odlad, öppen, näringsrik jord, trädgårdarnas gräsmattor, åkrar och gärden, skogsbryn, vägkanter. De tränger sig igenom asfalten på städernas torg och gator och höra till de allra första nykomlingar, som sticker upp sina bladrosetter på den kala marken på i grustag och byggnadstomter.

Maskrosen är 10-35 cm hög, flerårig och har en grov pålrot. Stjälken är bladlös, kal och ihålig. Den innehåller mjölksaft och smakar lite bittert. Bladen växer i rosett vid basen, är avlånga, mer eller mindre djupt parflikade. Blomkorgen växer ensam i toppen på stjälken, är tvåkönad och den är vackert gul. Den förökar sig mestadels utan yttre befruktning. Maskrosen blommar från april till oktober.

Frukten är paraplylik, vanligen gråbrun, försedd med en skaftad harpensel som gör att den lätt kan flyga. Frön bildas utan befruktning.

På natten sluter sig blomman för att börja vecklas ut vid gryningen. Blomkorgarnas öppnar sig vid vackert väder men sluter sig även dagtid vid kallt och regnigt väder för att skydda ståndare och pollen,.

Nytta

Maskrosor kan användas som sallad, De späda bladen tidigt om våren är milda och goda. Blomkorgarna är också ätbara, är näringsrika och vitaminrika.

Pålroten rostades förr för att användas som kaffesurrogat.

Maskrosen innehåller en vit mjölksaft som är närande och ofta välsmakande.

Maskrosor används också vid tillverkning av örtvin som är rensande, lätt urindrivande och som fungerar som aptitretare.

Recept:

Örtvin

4 liter kokande vatten
2 liter maskrosblommor
(ta bort alla gröna delar)
1,5 kilo socker
125 g russin
lite ingefära
skalet av en citron
15-25 g jäst och en liten bit rostat bröd

Gör så här:
Häll vattnet över blommorna
Rör om
Täck över och låt stå tre dagar
Sila
Tillsätt de andra ingredienserna
Koka upp
Rör om väl och låt svalna till kroppstemperatur
Bred jästen på brödet och lägg det i brygden
Täck över och låt stå några dagar för att jäsa
Sila och häll över i en dunk.
Vinet är färdigt efter två månader.

Använd brygden medicinskt:
2 msk två gånger dagligen före måltid.

 

Eller till god dryck ...
Maskrosvin

3 liter maskrosblommor
(ta bort det gröna)
4 liter vatten
3 citroner
1,7 kg socker

Gör så här:
Häll kokande vatten över blommorna
Låt stå i 12 timmar
Sila ifrån blommorna
Tillsätt socker och de skivade citronerna
Rör om
Täck kärlet
Se efter då och då om det blir mögel eller skum på ytan
Ta i så fall bort det
Sila vinet efter 2 1/2 vecka
Häll upp på flaskor och förvara svalt

Historia

Linné studerade dygnsrytmen hos 43 arter. Hans idé var att man skulle kunna läsa av klockslagen med hjälp av växterna. Växterna i blomsteruret Horologium Florae, var ett urval av blommor från köksträdgården, vilda blommor, och exotiska växter. En av växterna som han studerade var maskrosen som öppnar och sluter sig regelbundet.

Namnet Taraxacum kommer av arabiskans Tarakh shaqun, ett medeltida namn på en bitterört. Det svenska namnet maskros syftar på de små svarta insekter, som alltid brukar finnas i blommorna. "Mask" var i bondesamhället synonymt med småkryp eller insekter!

Under 1600-talet kallades maskrosen lejontand troligen på grund av rosettbladens lejontandlika flikar.

Före år 1400 omnämns inte maskrosen i litteraturen. 1546 omtalar Hieronymus Bock att maskrosen är urindrivande. Tabernaemontanus, en tysk apotekare och läkare som verkade på 1500-talet använde maskrosen som sårmedel.

Örten används fortfarande inom folkmedicinen.

Örten har även tillskrivits magiska krafter - man hängde upp den över farstubron som skydd mot häxor och troll.