Verklighetens beskaffenhet - åtskilda föremål eller en väv av sammanhang?
av Mats Bergman
Den moderna fysiken har uppenbarat att vår tillvaro bäst kan beskrivas som en väldig, allomfattande energiocean där allting i bokstavlig – om än osynlig – mening hör samman med allt annat. Trots det ser den moderne materialisten och reduktionisten ingenting annat än en värld av isolerade föremål, åtskilda materieklumpar utan något inbördes sammanhang, en värld där metaller, fysiologiska funktioner och solsystemets planeter omöjligen kan ha något med varandra att göra och omöjligen kan höra samman.
Vilseförd av sinnenas illusoriska trollerinummer glömmer den materialistiske betraktaren att den värld han varseblir endast uppstår i mötet mellan hans sinnesorgan och en för honom dold (dvs. ockult) verklighet. Villfarelsen gör honom förvissad om att hans värld helt och hållet består av från varandra åtskilda föremål. Hypnotiserad av sina sinnen är han övertygad om att ingenting existerar utanför hans synfält. Världen är det han ser framför sig och ingenting annat.
Hör han till den vetenskapliga eller intellektuella eliten, så är företeelser som astrologi, telepati och liknande för honom enbart lurendrejeri och taskspel, något att överlägset förlöjliga och föraktfullt raljera över.
Äldre tiders uppfattningar betraktar denne moderne – men verklighetsblinde – materialist som idel vidskepelse och okunnighet. Hans egen tid har naturligtvis växt ifrån allt sådant, så när som på några enstaka kvardröjande rester av gamla tiders ockultism och hokuspokus – något som behöver rensas bort. Så ser hans alltigenom rationella och moderna värld ut.
Men som redan påpekats – han är förvillad och hypnotiserad av sitt eget materialistiska och reduktionistiska synsätt. Hans egna sinnen spelar honom ett spratt. Vad är det då som felar honom, i vad består hans ödesdigra misstag?
Det tycks som att ju mer människan fokuserar på de materiella tingen och särskilt på deras yttre yta desto mer försvinner andra sidor av verkligheten ur blickfånget. Detaljerna i den materiella världen förstoras upp medan helheten och de djupare sammanhangen förloras ur sikte. Men helheten rymmer så mycket annat och så mycket mer än bara de materiella föremålen och deras yttre glans. Vår tillvaro rymmer fler dimensioner än den fysiska materiella.
För att inse detta behöver man inte gå särskilt långt. Vi bär alla inom oss känslor och vi tänker tankar. Redan här avlägsnar vi oss från den fysiska dimensionen och från vår fysiska kropp. Känslorna kan vara nära förbundna med den fysiska kroppen men de är inte fysiska företeelser. De tillhör en annan dimension av verkligheten. Detsamma gäller tankarna. De kan vara nära förbundna med känslorna och de kan strukturera och ordna upplevelsen av den fysiska verkligheten, men de tillhör en annan verklighetsdimension.
Tanken i sin tur vilar i medvetandet som ju är själva grunden och förutsättningen för all vår upplevelse – för tänkandet, känslorna och sinnesupplevelserna från den fysiska dimensionen. Medvetandet innebär därför ännu en verklighetssfär bortom tanke, känsla och sinnesupplevelse.
Likt ihåliga ryska dockor innesluter de olika verklighetsdimensionerna varandra. Betraktar vi bara den yttersta dockan förblir vi okunniga om de inre dockornas existens. Endast genom att blicka in i den yttre dockan blir vi varse att där finns ännu en docka, och ännu en, och ännu en till...
Det räcker alltså inte att bara betrakta tingens utsida. Deras inre rymmer hela tillvarons mysterium och endast genom att inse eller ana detta kan vår uppfattning av livet och tillvaron vara mer fullständig. Det handlar om en känslans lyhördhet och förmåga att uppfatta också tillvarons inre dimensioner.
Vår moderne materialist begår det ödesdigra misstaget att endast betrakta tingens utsida. Han har förlorat – och behöver därför återfå – förmågan att blicka djupare, att se sammanhangen och uppfatta helheten. Först då blir livet meningsfullt, först då kan han i verklig mening börja förstå något om sig själv och den omgivande verkligheten.
Forna tiders kunskapssystem avlägsnade sig aldrig från tillvarons poetiska dimensioner, de omfamnade istället helheten och alltings sammanhang och ingenting lämnades därför utanför. De kunde tränga djupare in i livets mysterier och se mer djupgående sammanhang.
Det verkliga skälet till att även seriös astrologi så enhälligt fördöms, förkastas och förlöjligas av dagens moderna vetenskapliga och intellektuella elit är att förståelsen för sådana djupare sammanhang helt gått förlorad och blivit ersatt av ett massivt materialistiskt och reduktionistiskt synsätt.
Att man därvid är ett hjälplöst offer för sina egna sinnens illusion och hypnotiska kraft är något man är totalt omedveten om. Att det skulle finnas dolda dimensioner av verkligheten är man helt främmande inför, för att inte säga rent fientligt inställd till.
Därför finns för den moderne materialisten heller inget annat förhållningssätt till astrologin än att fördöma och förkasta den. Att ens för en sekund överväga ifall det skulle kunna finnas någon verklighetsgrund för astrologins giltighet kommer överhuvudtaget aldrig på fråga. Astrologin är utdömd på förhand.
För att en förändring av inställningen skulle kunna komma till stånd skulle det först och främst krävas en vidgad verklighetsförståelse, en insikt om att den bakomliggande verkligheten är annorlunda beskaffad än vad våra sinnen lurar oss att tro. För detta krävs i sin tur en känslans lyhördhet för verklighetens poetiska övertoner och djupare sammanhang.
Endast en sådan fördjupad verklighetsinsikt och förståelse kan öppna dörren för en fördomsfri och rättvis bedömning av astrologins giltighet. För detta krävs en helt annan ödmjukhet och öppenhet inför livets djupare mysterium än vad dagens materialistiska vetenskapliga och intellektuella elit mäktar.
© 2011 Mats Bergman
"Det tycks som att ju mer människan fokuserar på de materiella tingen och särskilt på deras yttre yta desto mer försvinner andra sidor av verkligheten ur blickfånget."
"Likt ihåliga ryska dockor innesluter de olika verklighetsdimensionerna varandra. Betraktar vi bara den yttersta dockan förblir vi okunniga om de inre dockornas existens."
"Vår moderne materialist begår det ödesdigra misstaget att endast betrakta tingens utsida. Han har förlorat – och behöver därför återfå – förmågan att blicka djupare, att se sammanhangen och uppfatta helheten."